På Dagmarteatern i Köpenhamn en kväll i mars har fyra personer samlats för att repetera enaktaren ”Den starkare” av August Strindberg. Eftersom Fröken Julie, dagen innan premiär, blivit stoppad då den ansågs osedlig blev denna pjäs lösningen. August hustru Siri von Essen är teaterdirektris och ska spela en av de två rollerna, hennes väninna Marie Caroline David spelar den andra. Den danske skådespelaren Viggo Schiwe är regissör och kvällens repetition ska bevittnas av den ”store” August Strindberg själv.
August och Siri ligger i skilsmässa. Man har precis börjat repetitionerna av den nya pjäsen men koncentrationen lyser med sin frånvaro. Det är sju dagar kvar till premiär… Kvällen blir en ordrapp och näst intill kaosartad uppgörelse mellan mannen och kvinnorna och med samhällets könsroller och ideal, medan de alla strävar efter friheten att få vara och utvecklas till den människa de verkligen är eller skulle kunna vara.
En teaterupplevelse för mig fungerar som en slags spegel. Den reflekterar något av mig själv. Ofta går jag ifrån en föreställning med något inom mig som pyr eller bubblar och som jag inte alltid med en gång kan sätta fingret på. Ibland är det i form av en känsla; pirr, lust, ilska, glädje… Ibland är det i form av bilder, ljud eller en replik som ekar i minnet. Ibland är det något vagt eller specifikt i helheten av upplevelsen. Vad det än är så har det lyckats provocera en ner som får mig att upptäcka och erkänna något i mig själv och i det vardagliga livet.
Nu vill jag välkomna er till ”Tribadernas natt – ett skådespel från 1889”. Eller..? Kanske är det ett skådespel som utspelar sig nu idag? Kanske är det inte bara ett skådespel här på teatern, utan ett skådespel som utspelar sig om och om igen, även där ute i verkligheten? Det beror förstås på vilka glasögon man har på sig.
För mig är detta en pjäs om människor i uppgörelse med samhällets fasta könsroller och ideal; med dess förväntningar, krav och begränsningar. På en trång, instängd teater, belamrad med naturalistiska kulisser, kämpar de om utrymme och frihet. En maktkamp mellan könen. En kamp om att bli förstådd och att få vara den användbara människa man är eller skulle kunna ha varit. Här ska de repetera Den starkare.
Det är min förhoppning att er teaterupplevelse lockar till både skratt och eftertanke. Och att den lyckas provocera en ner som gör sig påmind även när ni lämnat skådespelet bakom er och möter verkligheten.
Jag önskar er varmt välkomna!
Jenny Lakmaker, regissör
