Pjäsen uppfördes av Värmlandsteatern på Scalateatern i Karlstad den 10 mars – 12 april 2001.
I pjäsen skildras en amerikansk psykiatrisk miljö från slutet av 50-talet. Detta är 40 år sedan. Denna miljö får nu åter stå modell för maktmissbruk, brist på ödmjukhet, brist på hänsynstagande. Den visar vad som kan hända i ett samhälle när man har fördomar, när man utnyttjar sin makt och sin ställning för egna syften, när man inte tillåter förändring och utveckling.
Den visar också vad som händer när det kommer en person som McMurphy som egentligen inte tar hänsyn till andra, som bara är ute efter egen vinning. Han protesterar mot reglerna och säger ifrån. Detta leder till att han blir en väckarklocka för de andra som har anpassat sig alldeles för mycket till systemet. Dömd för våldtäkt blir han som en befriare för de andra intagna. Särskilt för Bromden, som alla trodde var dövstum och inte hade förmåga att tänka själv. McMurphy faller själv offer för Syster Ratcheds hänsynslösa envälde.
Man blir plötsligt varse om att saker och ting inte är vad de i första hand verkar vara. Man inse ratt det uppenbara inte alltid är det sanna, även om man var så säker. Det liknar nästan det verkliga livet, eller…?
Det finns historier där man enkelt kan skilja gott från ont och svart från vitt. Historier där man från början får reda på vem som har rätt och vem som har fel. Historier där man som åskådare får en färdig berättelse serverad på ett silverfat. Gökboet är inte en sådan historia.
