Ett tidigt intresse kan bli början på en resa som leder vidare till nya erfarenheter, oväntade möjligheter och i bästa fall ett helt yrkesliv byggt på passion. Precis så blev det för Siri, som redan som barn drogs in i teaterns värld och så småningom fann sin väg till Värmlandsteatern. Där fick hon både en fristad och en framtidsriktning. Idag arbetar hon som regissör, dramatiker och scenkonstnär – men grunden till vart Siri står idag började formas tidigt hemma i Kil.
– Jag var helt besatt, säger hon med ett skratt.
Siri skrev egna pjäser, tvingade syskon och kompisar att spela med och började på Kulturskolan i Kil så fort hon fick chansen. När familjen senare flyttade fortsatte hon på Kulturskolan i Karlstad. Men hon längtade efter att få vidga sina plattformar och upptäcka fler ställen att engagera sig på.
Hur hittade du till Värmlandsteatern?
– Jag minns inte exakt vad som föranledde kontakten med Värmlandsteatern, men på något sätt fick jag nys om att man kunde gå ungdomskurser där och det kändes så spännande och pirrigt – med ett stort teaterhus där alla älskade samma konstform som mig. Jag minns att jag på riktigt tyckte att hela huset lyste och vibrerade första gången jag var där! Som ett pulserande hjärta mitt i stan.
Siri började i ungdomskursen när hon var runt 14 år, under ledning av Lilian Hamsch. Gruppen var full av unga människor med olika bakgrunder, men alla delade samma brinnande intresse.
– Jag hade en väldigt tuff uppväxt och tillvaro men på Värmlandsteatern fick jag en fristad. Där kunde jag andas. Vara mig själv. Jag längtade till varje måndag.
Fyra timmar av lekar, improvisation, skratt och koncentration. Gemenskap. Värme.
– Lilian tog emot oss alla med öppna armar. Hon såg oss. Det betydde mer än hon nog någonsin förstod.
Åren på teatern blev avgörande för Siri — både för hennes självkänsla och för hennes framtid.
Det var som ett andra hem på Tempelriddaren i Karlstad, där kunde jag för första gången känna att jag var på rätt plats i livet
Vilken roll skulle du säga Värmlandsteatern spelat i ditt liv?
– Allt! Faktiskt. Det var mitt andra hem. Ett tryggt hem, där det som tidigare uppfattats som udda eller märkligt plötsligt blev helt naturligt. Där mina nörderier hade en plats.
Hon minns särskilt hur inspirerande det var att hela huset sjöd av aktivitet: kostymateljén, rekvisitarummet, caféet och arbetsgrupperna.
– Det var som ett helt ekosystem som pulserade av kreativitet. Och alla jobbade mot samma mål: föreställningen.
När Siri gick vidare till ABC-grupperna, Värmlandsteaterns tvååriga utbildning i skådespeleri, växte hon ytterligare som skådespelare. I C-kursen fick hon huvudrollen i “Rika barn leka bäst”, regisserad av Jenny Lakmaker.
– Jenny betydde oerhört mycket för mig. Hon lyfte och uppmuntrade min fallenhet för skådespeleri och arbetet på scen. Och hon tog mig på allvar. Det gjorde något med mig.
Både Jenny och Lilian kom att forma Siris syn på ledarskap inom teatern.
– De fick mig att förstå att kvinnor självklart kan leda, skapa och driva teater. Det har följt mig rakt in i mitt yrkesliv idag.
Idag är Siri verksam som regissör, dramatiker och scenkonstnär, nu med bas i Malmö efter tio intensiva år i Stockholm.
– Jag älskar Malmö, men minuset är att det är långt till Värmland…
Det senaste året har varit intensivt och Siri berättar att hon bland annat arbetat med Malmö Symfoniorkester där hon skrivit och regisserat barnteater på Malmö Live Konserthus. Siri har även arbetat en höst på en teater i Portugal med en spionpjäs och arbetat på en teater på Bornholm i Danmark med olika performanceverk/rumsinstallationer om både vårdträd och knölvalar, i miljörörelsens tecken. Samt inte minst, arbetat med ett EU-projekt för unga skådespelare i Serbien och Slovenien
I höstas spelades hennes nya barnmusikteater AKVA, en pjäs som utspelas i en simhall och väver ihop hav, mod, miljökamp och mytologi.
Vilket är det starkaste minnet från ditt teaterliv hittills?
– Jag återkommer ofta till ett specifikt ögonblick, vid premiären på mitt första riktiga egenskrivna verk, Minns du Zenobia? Jag låg under en säng i scenbilden, redo att spela. Publiken trampade in, mina medskådespelare låg gömda på sina platser. Hjärtat dundrade. Och jag tänkte: vi har skapat det här. Jag har skrivit något som nu blir verkligt. Det var… Överväldigande.
Ett annat starkt minne som kommer upp är när Siri satt i publiken på Malmö Live, omgiven av tusentals barn, och såg sin text spelas tillsammans med symfonimusik.
– Att se något man bara haft i huvudet plötsligt bli en hel värld – det är nästan obegripligt.
Och så det oväntade mejlet från Portugal.
– Dom ville ha mig där, bland flera hundra sökande över hela Europa. Ännu en gång – VA – JAG? Är ni säkra på att ni inte mejlat fel? Men det hade dom inte. Sinnessjukt!
Vilka vägval har du gjort för att vara där du är idag?
– Jag har jobbat och jobbat och jobbat. Slitit, varit fattig, blivit utbränd. Egentligen borde jag kanske ha gett upp flera gånger och skaffat ett vanligt jobb, haha. Men jag gjorde inte det.
Och plötsligt vände det från att ha haft brödjobb på sidan av och studerat många år till att faktiskt kunna försörja sig som scenkonstnär. Det är stort. Och viktigt.
– Människor behöver konst, gemenskap, kultur. Vi behöver platser där vi möts och får uttrycka oss. Nedmonteringen av kulturen är ett stort skämt som redan har en fadd eftersmak. De strömningar som går genom Sverige och Europa kommer tyvärr se stor påverkan på människors mående och livskvalité när en inte längre har communities, teatrar att gå till, livemusik att lyssna till. Det som driver de flesta av oss människor är ju just – möten: en riktig connection, känslor, mellanmänskliga möten, att känna sig sedd och förstådd, att få uttrycka sig, att få utlopp – och att leka. Liksom alla andra däggdjur! Inga skärmar, pengar eller snygga outfits kan tyvärr väga upp för detta. Så jag stretar på! Och fortsätter glädjas åt att Värmlandsteatern finns där hemma och fortsätter skapa och vara en mötesplats för människor. Värmlandsteatern gav mig det när jag behövde det som mest. Och jag hoppas att den fortsätter ge det till nya generationer. Jag hade inte varit där jag är idag utan Värmlandsteatern. Tack för allt!
Från Värmlandsteatern tackar vi för de fina orden om vad föreningen betytt och skickar med ett stort och varmt lycka till inför framtida uppdrag. Vi är så glada för allt du lyckats åstadkomma hittills!
Tyckte du det här var spännande?
Se mer från Siris arbete på hennes instagram @siri.osiri och på hemsidan www.siribengten.com
